Nordisk Mytologi - Yggdrasil och världen

Yggdrasil - Världs trädet

Världen skapas

Yggdrasil (ungefär: ”den förskräcklige stormgudens häst”), Lärad eller Mimers träd var enligt båda eddorna namnet på världens största träd. Från dess grenar som täcker hela himlen faller dagg över världen. Under denna ask finns den heligaste platsen där gudarna dagligen samlas till ting.

Yggdrasil har tre rötter: En som går till människornas Midgård och gudarnas hemvist Asgård; den andra till jättarnas hemvist Jotunheim eller Utgård; och den tredje till Hel, underjorden på trädets norra sida. Under var och en av dessa rötter finns en brunn: under den första roten ligger Urdarbrunnen där gudarna håller sina ting; under den andra Mimersbrunnen, visdomens och kunskapens källa; och under den tredje föds älven Vergelmer. De tre nornorna Urd, Skuld och Verdani bor vid asken Yggdrasils rötter, invid Urdarbrunnen (”ödesbrunnen”), där de hämtar det vatten och den vita sand som de sedan översköljer Yggdrasils rötter för att förhindra att dess stam och grenar ska vissna.

I trädets krona sitter örnen Hrälsveg (ibland utbytt mot tuppen Viðofnir som har höken Veðrfölnir placerad mellan ögonen. Ekorren ratatosk springer upp och ned för trädets stam och agerar budbärare mellan fågeln och draken (eller lindormen) Nidhögg ( Niðhöggr) vid trädets rot. Dessa två ligger i ständig fejd med varandra.

Nidhögg gnager på Yggdrasils rötter (enligt vissa källor tillsammans med många andra ormar) och på Valhalls tak står hjorten Eiktyrner (Eikþyrnir), tre andra hjortar och geten Heidrun och gnager på dess lövverk. Trots dessa tärande djur står trädet alltid grönt eftersom nornorna som bor under dess grenar vattnar det med vatten ur Urdarbrunnen.

Asgård

Asgård är asarnas hemvist enligt den nordiska mytologin.

Asgård ligger i världens mitt och där uppförde asarna sin borg. Guden Oden residerar i sin sal Valaskjalf försedd med silvertak. Han tar emot krigare i sin andra hall Valhall. I en tredje, Gimle, tar han emot de rättrådiga.

Gudarnas heliga plats, där de sitter och dömer, är vid asken Yggdrasil.

Oden är den högste och äldste av asarna. Hans hustru heter frigg. Jorden är hans dotter och hustru. Med henne har han den första sonen Asator. Oden heter allfader, eftersom han är alla gudars fader, och valfader, eftersom han i Valhall och vingolf upptar alla som falla i strid, vilka kallas einhärjar. I valhall tjänar valkyriorna vid bordet, och dem sänder Oden till varje strid för att kora vilka som skall falla.

Asarnas tingsplats heter Idavallen. Två stora floder, Ormt och Kormt rinner genom Asgård, och i utkanten finns regnbågsbron Bifrost, som asarna använder för att vandra till Midgård.

Tor är den starkaste av gudarna, han härskar i Trudvang och hans sal heter Bilskirne, vilken har 540 rum. Han åker efter bockarna Tanngnjost och Tanngrisner och äger hammaren mjölner, ett kraftbälte och järnhandskar.

En annan son till Oden är Balder, som bor i Breidablick och är ljus och blid.

Njord bor i Noatun, och råder över vindens gång samt stillar hav och eld. Han åkallas för fångst och sjöfart och förlänar rikedom i jord och lösören. Han föddes upp i Vanheim , men vanerna gav honom som gisslan åt gudarna. Hans hustru är jätten Tjatses dotter Skade. Njords barn är sonen Frej, som råder över regn, solsken, årsväxt och rikedom samt till maka har Gerd, jätten Gymers dotter, och dottern Freja som tillsammans med frigg är den främste av asynjorna och åkallas för kärlek . Hon äger smycket brisingame´n och bor i Folkvang, hennes sal heter Sessrumner. Hon får hälften av de fallna då hon rider till strid, och hon åker i en vagn dragen av katter.

Heimdall, som föddes av nio systrar, är gudarnas väktare. Han bor i Himinbjörg vid Bifrost och vaktar bron för bergresarna. Han behöver mindre sömn än en fågel, ser 100 mil både dag och natt och hör gräset växa samt äger luren Gjallarhornet.

Forsete är son till Balder och Nanna , hans sal heter Glitne, och alla som söker honom i rättegång går därifrån förlikade.

Av asynjorna är Frigg den främste, och hon bor i Fensalarna.

Förutom de tidigare nämnda gudinnorna finns även Saga, som bor i Sökkvabäck, Eir den bäste läkaren, den jungfruliga Gefjon, vilken de som dör som moder tjänar.

Vidare Fulla , som är Friggs tjänarinna,Lofn , som främjar mäns och kvinnors förbindelse,Var , som vakar över eder och hämnar löftesbrott, Vör , för vilken inget kan döljas, Syn, som vakar över salens ingång och hjälper till att neka i rättegång, Lin, som vakar över dem som Frigg vill hjälpa i fara, Snotra, som lär folk skötas sig väl, och Gnå, som Frigg sänder i ärenden. Hon rider över luft och hav på hästen Hovvarpner.

På gården Alvheim bor Frej med sin fru och sina tjänare. Han fick gården i tandgåva av asarna. Farmen har mjölkkor och svinavel. Frej är ledare över ljusalverna som bor i den tredje himlen Vidblåin. De har människors storlek och utseende. Alverna beskrivs som vackra och känsliga. De är goda smeder

Midgård

"Oden, Vile och Ve gick en promenad längst stranden och fann två träd. Av dem skapade de två männsikor, som Oden gav anda och liv, Vile förstånd och rörelse och Ve gav dem kläder, och kallade mannen Ask och kvinnan Embla.


Inne i landet byggde gudarna av Ymers ögonfransar ett värn kring människornas värld för att skydda dem mot jättar. Denna borg heter Midgård.


Och från himlen till jorden byggde de bron Brifrost, den skälvande vägen. Människorna kan se dess strålande färger och kallar dem den regnbågen. Det röda man ser i den är flammande eld som hindrar bergjättarna från att storma upp i himlen."


Midgård är i nordisk mytologi människornas boning eller existensplan. Midgård är beläget någonstans i asken Yggdrasil, mellan asagudarnas värld, Asgård och Jättarnas värld Utgård.



Innanför muren finns världshavet, där midgårdsormen ligger och tuggar på sin egen stjärt. Han är nämligen så lång att han ringlar sig runt hela Midgård.

Då han släpper greppen om svansen vet man att Ragnarök är på väg.

Jotunheim och Utgård

"Jorden som de skapat är rund och runt omkring den ligger det djupa havet. Vid kusten bor jättarna i Jotunheim, där också borgen Utgård ligger.

Ytterst mot norr, vid himlens rand, sitter den jätte som heter Hräsvelg, likslukaren. Han har örnens skepnad och genom hans vingslag far vinden ut över världen, detta underliga väsen, osynligt men så starkt att den sätter det stora havet i rörelse och elden att flamma. "

.Jotunheim var jättarnas och de andra onda makternas värld och som låg utanför Asgård och Midgård.Vissa av dem liknade människor och var kanske bara huvudet längre än en vanlig man. Andra var höga som bergen.
De flesta jättar var otäckt fula varelser, många med flera huvuden och armar. Men, det fanns också jättekvinnor som var underbart vackra. Oden hade flera barn med sådana madamer.

Det fanns två särskilt otrevliga avdelningar av Jotunheim, Nifelheim, där isjättarna bodde, och Muspelheim där eldjätten Surt härskade över sina undersåtar. Det är Surt som kommer att leda jättarna i Ragnarök.

Den mäktigaste jätten av dem alla efter Surt är troligen den trollkunnige Utgårdsloke, som bor i den borg som gett namn åt oknyttens rike Utgård.Det var även där som Fenrisulven skulle sitta bunden tills Ragnarök kom.

Utgård låg beläget bortom Elivågor. I myten berättas det att Tor tillsammans med Loke och pojken Tjalve besöker borgen. Tor och hans följe deltar i tre tvekamper med Utgårdaloke och hans undersåtar men förlorar ständigt. Loke får brottas med en åldrig jättinna, Tjalve får äta ikapp med en jätte, och Tor får både tömma ett horn och lyfta en av jättarnas katter. Tillslut visar det sig att jätten har använt sig av trolldom för att lura Tor. Jättinnan visar sig vara ålderdomen, jätten Tjalve äter ikapp med är elden, hornet mynnat ut i havet (som efter att Tor har druckit ur det är halvfullt), och katten är Midgårdsormen.




I Jotunheim ligger en ö kallad Allgrön. Den ägs av jätten Fjölvar. Oden och Fjölvar tillbringade fem år där och förförde sju dåraktiga flickor.



I forsen Frånånger vaktar dvärgen Andvare i laxskepnad sitt guld. Det var här Loke som lax försökte undkomma sitt straff då han dödat Balder.

Gnitaheden är en plats där Fafne vaktade Nibelungenskatten, som han stulit av sin far som som i sin tur fått det av Loke som stulit det från Andvare.

Grotunagard är jätten Rungners hem som ligger precis i utkanten av Jotunheim. Runger dödades där av Tor. Grotunagard betyder "stengärdsgårdarna"

Hnitbjörg är jätten Suttungs hemvist. Suttung var den som fick skaldemjödet när två elaka dvärgar dödat hans föräldrar. Hnitbjörg betyder "nitbergen.

Järnskogen är en mörk och fasansfull skog i Jotunheim. Där bor bland andra vargen Hate och jättinnan Angerboda. Järnskogen betyder "tät, mörk urskog".

Okolner är en ö som tillhör jätten Brimer. Där har han sin gilleshall i vilken jättarna firar då Ragnarök stundar.

I Trymheim bor jätten Tjatse med sin dotter, jakt och skidgudinnan, Skade. Även hans far Ölvalde bor där. Trymheim betyder "larmets hem".



Vimur är en flod som Tor passerar när han ska till Geirröd. Jättens dotter Gjalp orsakar då en översvämning för att stoppa honom.

Nifelheim och Hel

"I tidernas morgon innan jorden blev till fanns Nifelheim, dimvärlden, och mot söder Muspelheim, det ljusa flammande himlaområdet. Mellan dessa två världar låg det tomma svalget, Ginnungagap. Mitt i Nefelheim ligger den källa som kallas Hvergelmer. Då de älvar som strömmar från den mot söder, Elivågor, hade kommit tillräckligt långt stelnade de och blev till is.

Isen blev högre och täcktes med rimfrost så att hela den norra delen av Ginnungagap blev fylld med snö och is och fukt och kyla. Men i den södra delen flög gnistor och glöd från Muspelheim. Mitt i Ginnungagap blev luften mild och stilla, och då rimfrosten mötte värmen och smälte och droppade ner, uppstod där en människoliknande varelse, en jätte som heter Ymer."

Nifelheim (”den dimhöljda världen”) är den mörka och obehagliga köldens rike norr om Ginnungagap. I dess mitt ligger källan Vergelmer varifrån elva floder rinner. Efter att Loke fött Hel kastades hon ner i Nifelheim och där härskar hon över de döda i dödsrikets nio ”visten”. Vid balders död red Oden ned till Nifelheim på sin häst Sleipner. Där mötte han en spåvis kvinna, som beskriver denna ogästvänliga värld för honom. Motsatsen till Nifelheim är eldens rike Muspelheim.

Hel var härskarinna i en del av underjorden Nifelheim, som var motsvarigheten till hjältarnas Valhall.

Hel regerade över de minst hjältemodiga själarna som inte dött i strid därför kom kvinnor, barn och gamla dit.

Hel byggde skeppet Nagelfar av döda människors naglar som skulle användas mot asarna vid Raganrök.

Hel hade ett sällsynt otrevligt yttre. Hon var till hälften en vacker ung kvinna, till hälften en gammal hagga.

Eljudne (nöd) den regnvåta salen i en av de tre stora gårdar i dödsgudinnan Hels mörka borg, går man in över tröskeln "Fallfördärv". Sängen heter Kör, "Sjukläger" och sängdraperiet "brokig olycka". Sängöverkastet Glänsande ofärd. Hennes fat "hunger" och kniven "svält".

Den nordiska versionen av helvetet var ett fruset och isigt ställe där köld, skräck och en otrolig stank härskade i luften.

Helvägen är den ohyggliga vägen i mörker som man måste gå över för att komma till Nifelheim. Vägen går fram till Gjallarbron.

Gjöll är en sjö som skiljer de levande och de dödas värld åt. I den flyter en ständigt stark ström av knivar. Gjallarbron som går över den.



Den guldtäckta Gjallarbron går över sjön Gjöll från de levandes värld till dödsriket, Hel. Väktare vid bron är den sturska asynjan Modgunn.

Helgrinden är en grind man måste passera för att komma in i Hels dödsrike Nifelheim. Helgrinden är den högsta av grindar i hela världen.

Vid ingången till dödsriket Hel ligger grottan Gnipahålan. Där vaktar den blodiga vargenhunden Garm. Gnipahålan betyder "stengrotta".




Amsvartner är ett hav av mörker. I mitten av havet finns ön Lyngve. Havet ligger utanför de hemska Narstränderna.




Ön Lyngve ligger i mitten av mörkerhavet Amsvartner. Där fjättrades Fenrisulven och senare Loke. Lyngve betyder "den ljungbevuxna".




Vid Narstrand ligger torterade kroppar i drivor. Där finns en sal byggd av ettersprutande ormar, de spyr gift som edsbrytare och mördare vadar i. Sjön bredvid är Amsvartner. Narstrand betyder "likstranden".




Längst åt söder ligger det heta och brinnande Muspelheim. Jätten Surt är den enda som klarar att bo där. Muspelheim betyder "världsförstörarnas hem".




Andra världar

Vanaheim är Vanernas rike.

Vanerna är ett släkte av gudar och gudinnor som står för fruktbarhet, rikedom och trollerikunnighet. Släktet är lika gammalt som asarnas.

Det omnämns som en av de nio världarna. Eftersom det sägs att Njord är född i Vanheim och att han ska återvända dit efter Ragnarök berörs inte Vanaheim av de andra världarnas undergång.

Svartalvheim
I det underjordiska Svartalvheim bor svartalverna, som till skillnad från ljusalverna är elaka. Alver har människors utseende och är skickliga smeder.




Urdarbrunnen, mimersbrunnen och Vergelmer

Urdarbrunnen var vishetens källa invid Yggdrasils fot. Vid Urdarbrunnen bodde nornorna Urd, verdani och Skuld. De tre kvinnor av en annan urgammal gudaätt som kallas diser.



Urd, Verdandi och Skuld och ägnar all tid åt att spinna människornas livstrådar. När det blir dags för någon att dö klipper de helt enkelt av personens livstråd.

Ibland trasslar tråden till sig och då blir det förstås också problem i den människans liv.

Mimersbrunn är en av de källor som Yggdrasils tre rötter dricker från.

Det är vishetens källa och vaktades en gång av Odens morbror Mimer. Oden släppte ner sitt ena öga i vattnet för att bli allseende.

I kriget mellan asarna och deras släktingar vanerna blev Mimer halshuggen, men Oden förtrollade huvudet och lade det i källan. På så sätt kunde han fortfarande be sin vise morbror om råd, när det behövdes.

Vergelmer eller Hvergelmer är den källa eller brunn i Nifelheim som gav Yggdrasil vatten. Alla andra vattendrag härstammar från Vergelmer.

I denna källas isiga vatten sitter draken Nidhögg och tuggar på en av Yggdrasils tre rötter. Då och då slukade han också lik, som kastades ner till honom från Hel.

Till slut kommer Nidhögg att bita av roten, och då får världsträdet slagsida. Det blir början på den långa Fimbulvintern som inleder Ragnarök.