Myter och Legender; Gudar och Gudinnor

Gudar och Gudinnor

Hela

står för den mörka aspekten av Prima Mater (modersgudinna), hon härskar över de nio världarna och ingen kan undslippa Hennes makt, varken människor eller gudar....

När Hela var väldigt ung blev hon hänvisad till underjorden, och som härskarinna över den fick hon den betydelsefulla rollen som dödsgudinna. Hela har mer och starkare krafter än någon av de andra gudarna, men då det är den mörka gudinnans natur så förblir hon till största delen gömd från den omedvetna världen.

Gudinnan Hela är den mörka shamanismens gudinna, flugsvampen, med dess hallucinogen är förknippad med Hela. Midnattssolen och halvmånen är också förknippade med Henne. Hela, betyder Den Höljda eller Den Dolda och hon har sitt hem i Helheim.

Hela är enligt mytologin dotter till Loki och jättinnan Angrboda och syster till de två andra mycket viktiga mörka gudomarna, Fenrir och Iormunsgand.

Hela beskrivs både som en ung, sexuell kvinna och som en gammal käring som också har en vissmörk sexuell aspekt. I rollen som ung kvinna är hennes ansikte ljust och fullt av liv, medan som en gammal tant är svart, förruttnande och livlöst. Hon är livets och dödens, sexualitetens och visdomens gudinna. Hela utgör den gömda balansen. Hela står också för ödet, Wyrd.

Wyrd går inte att förklara i enkla termer, utan måste upplevas för att helt och fullt förstås. Wyrd är individers och nationers öde, den genomträngande energi som skapar historien, ändå är det så mycket mer - och så mycket mindre. Wyrd kan beskrivas som en kosmisk väv, där väverskan är Hela. Wyrd är en naturens lag - annat än den finns det ingen lag. Att ha tillgång till kraften från Wyrd är att bli en med jorden, Hela är naturens själ; det är hon som med sin mörka kraft ger liv. Hon är destruktiv och skapande, Hon är paradoxens gudinna.

Hela dyrkades av nordgermanerna som Modergudinnan under en mycket lång tid. Det har satt sina spår i många av de nordiska ortnamnen t.ex. Helsjön och Holberg. Bara längs Norges kust finns i dag 216 namn med anknytning till Hela

. Vid den gamla kultplatsen i Härnevi, Uppland, sägs Hela ha dyrkats ända in på 1100-talet.

Hecate

helvetets mörka drottning och Thessalonikis häxors gudinna. Den trehövda demongudinnan de gamla grekerna trodde var dödens den perversa sexualitetens och häxkonstens drottning.

Hecate härskade över nattens spöken och åkallades vid trolldom och besvärjelser. På samma gång kunde hon vara en välvillig gudom, som vaktade dörrar och korsvägar och hjälpte den frimodige och djärve ur svårigheter.

De ritualer som i det gamla Grekland användes för att få häxkonstens mörka gudinna att visa sig, påminner om de ritualer som 2000 år senare beskrevs i ett vittnesmål under häxprocesserna.

Det sades att för att få möta Hecate måste man offra ett får vid midnatt, be till Hecate, hälla honung på marken och gå därifrån utan att vända sig om.

Hecates mest hängivna tjänare ansågs vara häxorna i Thessaloniki, en del av norra Grekland vid gränsen till Makedonien, som under antiken betraktades som svartkonstens och den svarta magins hemvist.

Dessa kvinnor misstänktes besitta kraften att "ta ner månen", (det vill säga att kunna använda månens onda krafter) förmågan att förvandla sig själva till fåglar och andra djur samt kunskapen om de både giftiga och sexuellt eggande örterna. De tillskrevs också en omätlig sexuell aptit.

Innana

är den sensuella kärlekens och fruktsamhetens högsta gudinna och samtidigt krigets gudinna, "stridens dam".

Den viktigaste myten där hon är centralgestalten handlar om hennes nedstigande till underjorden. Innan hon ger sig av instruerar hon sin visir Ninshubur om att vända sig till tre gudar för att få hjälp ifall hon inte skulle komma tillbaka.

I underjorden måste hon gå igenom sju portar och vid var och en lägga ifrån sig ett klädesplagg och ett smycke så att hon slutligen är naken och berövad all den makt hennes skrud symboliserar.

Hon möter gudinnan Ereshkigal, hennes syster och underjordens härskare, Inanna försöker ta ifrån henne tronen men blir dömd till döden och hennes kropp hängs upp på en spik i en mur. Ninshubur misstänker att en katastrof har inträffat och vänder sig till guden Enki som av smutsen under sina naglar skapar två könlösa varelser och ger dem Livets växt och Livets vatten.

De tränger sig fram till Inanna och återger henne livet men hon får inte ge sig av innan hon skaffat en ersättare för sig själv. Hon lämnar underjorden, följd av fruktansvärda demoner och utnämner sin make Dumuzi som sin ersättare.

Lillith

skapades, enligt en urgamla hebreiska legender, före Eva för att bli Adams hustru i Edens lustgård. Hennes oresonliga humör gjorde dock fredlig samvaro omöjlig, och hon kämpade bittert emot alla krav på underkastelse.

Lilith är en nattdemon, en självständig varelse som inte alls ville underordna sig mannen, Adam, trots det ynglade de massor av barn, snabbt och oupphörligt men hon vägrade t ex att ligga under Adam i deras äktenskapliga förening.

Hon gjorde tydligen bara det hon själv tyckte var roligt, i motsats till sin efterföljerska, Eva.

Lilith hade en hemlig trollformel, "Sem Ham Forash", och då hon uttalade den försvann hon upp i luften. När Adam ville ha sin praktfulla sexualpartner tillbaka bad han Gud om hjälp. Gud sände tre änglar efter henne, Sanvi, Sansanvi och Semangelaf. Ängla trion lyckades spåra henne till Röda havet, men Lilith hade tröttnat på Adam som bara försökte härska över henne, och vägrade att komma. I stället fick Adam den vackra och fogliga Eva. Och det var ju praktiskt för deras tre söner att ha Liliths döttrar att välja mellan när de skulle gifta sig.

I eftertiden har hon lyckats ställa till med mycket ofog. Bland annat är det hon som är stammoder till de underjordiska. Inte underligt om huldror, bergakungar, alver och andra är så sexuellt lagda!

Medusa

var en av de tre gorgonerna, de andra två hette Stheno och Euryale. Hon var den yngsta av de tre, och i motsats till sina systrar var hon inte odödlig.

Hennes ansikte var brett med utsträckt tunga och stirrande ögon, men hennes läppar var röda och kinderna mjuka. Näsan var platt och bred och hennes svarta hår var inget annat än rysliga ormar. Om någon var djärv nog att kasta en blick på hennes ansikta förvandlades han genast till sten.

Medusa dödades av Persevs. I samma ögonblick som Persevs högg av hennes huvud sprang Pegasus och Chrysaor ur hennes hals.

Lucifer

tillhörde en stam bland änglarna, som var skapade av ökenvindens eld. Alla änglar skapades av eld, också denna stam. Men den blev danad av en eldslåga utan rök, en sådan som visar sig i ytterkanten av elden. De var alltså litegran annorlunda än de andra. I Koranen kallas den stammen Djinn.

Herren hade många änglar. Han hade givit Lucifer eller Harith som Koranen kallar honom, den skönaste gestalt och utpekat honom till en hög ställning bland änglarnas skara. Han blev satt att härska över denna världens himmel. Detta värv skötte Lucifer så väl att Herren gjorde honom till skattmästare i Eden.

Så skapade Herren jorden. De första varelser som fick bo där var djinnerna. Men de kunde inte hålla fred med varandra. De slog ihjäl varandra, så deras blod rann på marken och besudlade den. Då sände Herren ut Lucifer med änglahär. Lucifer förde krig mot djinnernaoch fördrev dem ut till öarna eller till bergstrakterna, där ingen färdades.

Det var då Lucifer kände att han var något förmer än de andra änglarna. Han hade uträttat ett stordåd och det kunde han inte glömma.

Så skapade Herren människan av lera, för någon måste ju bo i detta paradis, som djinnerna måste lämna.

Herren befallde alla änglar att de skulle hylla denna människa, som blev kallad Adam. Men Lucifer vägrade.

Han sa;-Ska jag, en av de högsta änglarna, hylla en varelse som är skapad av lera? Då svarade Herren:-Men Jag har ju skapat honom med mina händer? Du ska tillbedja allt Jag skapat!

Lucifer vägrade att nedfalla framför Adam.

Han sa stolt; -Jag är förmer än honom, jag är äldre än honom och jag är skapad mäktigare. Du har skapat mig av eld, men honom bara av lera.

Sådant ville Herren inte veta av. Han blev både vred och sur, för Lucifers tal röjde ju att han heller inte ville tillbedja Herren själv, när han inte ville falla i beundran över hans verk. Det stötte Herren i Hans behagsjuka, för han hade aldrig tolererat andra gudar jämte sig.

Därför sade Herren till Lucifer;-Ditt högmod och din olydnad blir ditt fall. Från och med nu berövar Jag dig allt ditt goda!

Därmed störtade han Lucifer ner i avgrunden.

Lucifer blev till Satan, Koranens Harith blev till Iblis (djävulen). Han blev kristendomens och islams onda makt. Människorna skyndade sig att skylla alla sina små och stora felsteg på honom.